Simona Ahrnstedt

Finska omslaget.
Hittade ingen större bild.
Jag e skitstolt ändå.

(Och på facebook fick jag just höra att titeln betyder Drömmar och överraskningar. Fint va?)

Åh herregud så trevligt jag hade det igår!!
ÅH HERREGUD!

Var på mingel på pigga rara trevliga Mix förlag.

DET VAR SÅ FREAKIN KUL!

Träffade sjukt underbara människor och författare.

Sa jag att det var KUUUL?

Johanna Strömqvist, Anna Winberg, Magnus Nordin, Ingrid Olsson

Författaren Johanna Strömkvist (Smittad) och jag

Finfint signerad väntar den på att bli läst - vet redan att jag kommer gilla den!

Författaren Magnus Nordin (spänningsromaner)

Anna Winberg jobbar på Pocketförlaget och har skrivit en skräcknovell för Mix; Kinesiskt te..

Idag ska jag testa appen ”dötid”.

E-böcker is da shit!

Imorgon släpps Amanda Hellbergs första ungdomsbok: Det som väntar under mossan.
Den är väldigt fin, kan jag meddela.
Språket. Jösses.
Och sättet som Amanda lyckas få fram den där känslan av obehag – helt enastående.
Jag är så avundsjuk så jag inte vet om jag klarar av att läsa ut den.
Och, på tal om att läsa ut: hur går det med Överenskommelser, Amanda?
Förbi s. 69? Hmm?

12-åringen läser och äter cocosboll.

I övrigt pågår våren i min trädgård.
Och jag mår bättre än på länge, kanske någonsin.

Ska bli pion.

Är rosa boll.

Gräs, ät mycket gräs, så springer vi in och kräks sen.

När det här inlägget publiceras är jag på finmingel på Bonniers.
Mix förlag har fest och jag är bjuden.
Är så till mig att jag är yster.
Det serveras bubbel har jag hört.
Men jag har inte varit ute sen Pernillas famösa releasefest, så jag är liiiite orolig.

Kyssingakvinnorkyssingakvinnorkyssingakvinnor.

Ser ni? Tallskotten gör fingret. Eller som dottern sa: när man väl ser det så finns det inget sätt att o-se.

Så här i retrospekt så inser jag att det inte var det allra mest begåvade jag gjort.

Men vi hade ont om tid.
Beslut fattades blixtsnabbt.

Sonen: ”Mamma, luggen är så lång, jag ser inget.”
Jag: ”Men vi ska gå snart, jag hinner inte klippa dig.”
Sonen ”Men jag kan inte se.”
Jag (skitstressad) ”Okejdå.”

Fem minuter och den allra slöaste hushållssaxen senare.

Sonen: ”Nu ser jag jättebra mamma.”

Fast du ser inte klok ut mitt älskade barn.

Till mitt försvar måste jag säga att det började bli svårt att se skillnad på bak och fram.

(Själv har jag varit hos Jennie på Salong Silver hela dagen.
Klippt, färgat och inpackat. Hos ett proffs. För det finns gränser för vad jag gör med en hushållssax.)

Paperbacklover ryter till.

Vi får se vad framtiden bär i sitt moderliv.

Nånting säger mig att 2012 kanske blir året då svensk romance hamnar på kartan.

Som en liten liten plupp i alla fall.

Nu kan ni väl berätta hur mycket ni längtar efter Betvingade.

Tack på förhand.