G frågar

Jag fick en fråga igår och eftersom den handlar om skrivande och sådant som fler kan vara nyfikna på så tar jag upp den här.

G undrar:

”…håller själv på med en historisk roman och önskar mest hela tiden att jag hade valt att placera handlingen i en mer välbekant miljö. Researchen verkar aldrig ta slut. Har skrivit ungefär 1/3 och har hela historien mer eller mindre klart för mig så det är försent att ändra sig nu.
Undrar lite när i skrivarprocessen du började jobba med Ann Ljungberg. Hade du skrivit klart hela ditt första utkast eller hjälpte hon dig även med plotten. Jag har som ambition att skriva klart hela första utkastet innan jag kontaktar henne men är lite nyfiken på hur du gjorde…”

Jodu G.

Att skriva en historisk roman är bloody tufft jobb. Jag har senast i veckan konstaterat att man får räkna med att det tar ungefär dubbelt så lång tid att skriva ett manus som utspelar sig i historisk tid. Dessutom – ju längre tillbaka i tiden man förlägger sin berättelse, desto ännu längre tid tar det.

(Det var nog därför tyckte jag att det var en jättebra idé att förlägga min tvåa till medeltiden. Man vill ju inte göra det lätt för sig, liksom…)

:-)

Det är kul att skriva historiskt. Men om det slutar vara kul så kan det bli väldigt mastigt. Det gäller att minnas varför man valde historisk tid och att använda sig av den miljön och ta ut svängarna på ett sätt som man inte skulle kunna göra i nutid. Så tänker jag i alla fall.

(Med det sagt så är jag nästan helt säker på att jag vill skriva en samtida Romance nästa gång.)

Och nej, researchen tar aldrig slut. Det är lätt att börja drunkna och tappa överblicken. Och man får aldrig, aldrig låta researchen belasta texten. Att bara ta med det allra allra viktigaste, även om man tycker att man lärt sig så mycket och gärna vill förmedla det.

Här tror jag att en redaktör eller författarcoach kan vara till stor hjälp. Hon (det är nästan alltid en hon, männen är upptagna med att skriva själva) kan ställa frågor och hjälpa till att rensa bort. Och lägga till.

Men jag säger det igen. Researchen tar aldrig slut. Så därför gäller det att du tycker det är kul.

(Själv har jag nog läst in ca 40 poäng i medeltidshistoria vid det här laget, I kid you not.)

Du säger att det är försent att ändra sig nu. Det är faktiskt aldrig försent att ändra sig. Du är författaren, du bestämmer.

Men jag förstår hur du tänker och känner. I slutändan är det bara du som kan avgöra om du orkar ro det i land. Du kan dock vara helt säker på att du lär få göra mer research om du bli antagen. Och att förlaget i så fall kanske vill ha fler historiska romaner av dig…

En smart idé kan vara att fundera på om du kan använda allt du lärt dig och skriva ytterligare en bok i samma tidsepok, en uppföljare. Detta är för övrigt ett generellt råd – tänk serie, tänk flera delar. Förlag satsar inte på EN bok, de satsar på författarskap.

(En riktigt kass idé är att skriva del två i en helt annan tidsepok och sedan planera en tredje del i ännu en annan tidsepok… Just sayin…)

Men grattis till att du har 1/3 klar och att du verkar ha slutet klart för dig.
Jag kontaktade nog Ann däromkring.
Och sedan skrev jag om ALLT.
Särskilt början.

:-)

Ann fungerade som ett bollplank för mig. Jag skrev ett kapitel i veckan och fick respons på det veckan därpå. Jag skickade frågor och hon svarade. Det kunde handla om allt. Om hur långt ett kapitel skulle vara. Om dialog. Om dramaturgi. Allt. Det var som en distanskurs, med en deltagare och jag lärde mig väldigt mycket.

Och jag gillar verkligen att ha någon att bolla frågor med. Att ha någon man kan fråga: ”funkar det här?” Jag är bra på att ta till mig kritik, att testa olika varianter och att hela tiden ha fokus på att det jag vill förmedla går fram.

Lycka till nu – G och alla ni andra därute som när författardrömmar.

Det säger jag er, att om jag; en vanlig medelålders småbarnsmorsa som satt och skrev vid köksbordet och fick ta hjälp över internet för att lära mig hur man skriver, klarade av att bli antagen, då kan ni det också.

Det är inte begåvning som gjorde att jag blev publicerad, det är ren j-a envishet.

Puss!