En så tänkvärd artikel- jag har funderat på den hela dagen.
(2 och 4 har jag varit bra på, bara de andra att ta tag i…)
Det ångrar vi människor när vi dör:
1. Att ha uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.
2. Inte jobbat så hårt.
Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.
3. Vågat säga ifrån.
Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli.
4. Haft bättre kontakt med vännerna.
Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.
5. Tillåtit sig själva att vara gladare.
Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.
Källa: The Guardian
Imorgon jobbar vi på fyran och femman :-) Kraaam
Suss: Jaaaaaaa!
:-)
Jag tror att ettan och trean ställer till det för många.
KRAM och heja Meryl.
Åsa: KRAM! Och Meryl regerar. Vilken bra film, tyckte till och med bättre om den andra gången.
Med min felprogrammerade hjärna har jag svårt att förstå att hon valde arkitekten, men det är ett bevis på hur mkt jag har att jobba med …