En bloggläsare undrar:
”… hur gör du för att veta hur det fungerade i samhället under den tidseran du skriver om? Läser du “Sveriges Historia” eller “Historien om Sverige” eller någon annan historiebok? Jag tycker tiden kring 1500-talet är intressant…du vet med Sten Sture, Gustav Trolle och hans slott Stäket och Stockholms Blodbad….har du funderingar på att skriva något i den tidsepoken?”
Samma bloggläsare frågade för ett tag sedan:
”Hur mycket läser du om historien kring den tid du skriver om? Jag menar det är ju så viktigt att veta hur allt fungerade socialt och samhälleligt och så….vilka seder och bruk som gällde vid den tiden. Det måste väl vara svårt att ha koll på allt sådant eller? Du är förstås väldigt mycket påläst, det förstår jag ju när jag läser dina böcker men hur har du gjort? Läser du “Sveriges Historia” eller Herman Lindqvists böcker “Historien om Sverige” eller hur gör du?”
Jag tänkte att det är dags att svara.
Varning dock för långt inlägg.
För när jag väl börjar prata om min research så har jag svårt att sluta.
Så.
Ibland tänker jag att jag är lite dum i huvudet som lägger ner så ohyggligt mycket tid på att göra research.
Researchen tar längre tid än skrivandet.
Och det är väldigt mycket av materialet som inte kommer med.
För allt som inte är HELT NÖDVÄNDIGT för storyn ryker. Obönhörligt.
(Lär er detta om ni gör research. Tyng inte texten med allt ni kan. Just don´t.)
Jag minns särskilt hur jag i Betvingade hade en ljuvlig scen från Domkyrkan i Linköping.
Jag hade rest dit TVÅ gånger.
Varit i kyrkan. Skrivit scenen.
Och sen passade den inte in. Så jag strök den.
Ah, well.
Jag gör så här när jag börjar en ny bok:
Jag bestämmer en ungefärlig epok jag är intresserad av/nyfiken på.
Det gör jag BARA på känsla och lust.
Nu har jag ju till exempel startat upp min tredje historiska romance.
Den bestämde jag för länge sedan att jag ville att den skulle utspela sig under en väldigt lyxig och glamorös tid.
Till slut valde jag 1685, för det är en tid som inte är överexponerad om man så säger.
Hur många kan barocken och Karl XI på sina fem fingrar, liksom?
Och 1680-talet är en tid av fred, jag behövde fred, för min hjälte ska inte vara i krig utan han ska syssla med sjöfart.
Sedan börjar jag surfa lite planlöst.
På Wikipedia.
Kollar vem som lever, vilka idéer som är rådande. Hur det ser ut i andra länder. Hur Sverige ser ut i förhållande till resten av världen, politiskt och ekonomiskt.
Jag kollar kläder, konst och arkitektur.
Det börjar dyka upp namn på kungar, vetenskapsmän och kända personer.
Jag börjar skissa på två karaktärer, en man och en kvinna.
En tänkt dynamik. Konflikt.
Jag hittar böcker som verkar intressanta, författare/forskare som verkar kunniga och specialiserade på just ”min” tid.
Jag hittar tänkbara förebilder.
En här, en där.
Kvinnligt barock-mode
Jag går till bibblan med en lååång lista på böcker.
Jag beställer.
Jag lånar, läser, gör anteckningar, för in anteckningar i ett dokument som heter ”Research”.
Idag har jag läst – och antecknat – om silver
Jag börjar fundera på vilka museer jag vill besöka.
Mejlar folk på museer, får napp, stämmer träff.
Hittills har jag varit på Sjöhistoriska och intervjuat en marinarkeolog och på Stadsmuseet och intervjuat en arkeolog. Båda gav mig tips på litteratur.
Sen går jag hem, letar reda på böckerna jag fick tips om, beställer dem på bibblan. Jag reser också. Kollar på slott. 1685 är barock, så jag har kollat på slott som har den stilen, Drottningholm, Skokloster, Ericsberg.
Finns det guidade turer så går jag dem. Guiderna är oerhört kunniga. Efteråt ställer jag frågor, får tips på personer jag kan intervjua.
Jag fotar.
Jag letar mer litteratur, om slott, om inredning, om adel.
Jag antecknar.
En bråkdel av böckerna om 1600-talet som jag plöjer
Och jag samlar bilder.
Jag köper vykort i musei-butiker, scannar foton i böcker och hittar på nätet.
Allt sätts in i min researchpärm.
Den sorterar jag om med jämna mellanrum, så att det som är aktuellt i manuset ligger först i pärmen. Skriver jag om en bal hamnar alla bilder och dokument om kläder, dans och musik främst.
Väldigt mycket av handlingen växer fram ur min research.
Min researchpärm
Här nånstans börjar jag känna mig helt överväldigad.
Hur f-n ska detta gå?
Nån gång börjar jag skriva.
För varje rad, varje stycke dyker det upp undringar.
Hur skickade man brev?
Hur reste man?
Kunde folk skriva?
Var vägar av sten, jord eller grus?
Hur umgicks man?
Vad åt man?
Jag har ett dokument som heter ”Frågor till historiker”.
Det fyller jag på med frågor och undringar och med jämna mellanrum kontaktar jag en historiker (jag har några olika, så jag inte ska slita ut dem) och ställer mina detaljfrågor. Jag frågar och frågar och frågar.
Och så åker jag till museer.
Nationalmuseum. (1600-talet finns det ju tack gode Gud tavlor ifrån.)
Livrustkammaren.
Nordiska museet.
Sjöhistoriska.
Och jag hittar fler namn och företeelser jag vill undersöka.
Tittar på tavlor.
Letar efter böcker, går hem, beställer från bibblan. Hittar en del på antikvariat.net.
Läser, antecknar osv.
Och så där håller det på.
Tills jag märker att jag börjar få hyfsad koll.
Att jag, när jag pratar med historiker och arkeologer och intendenter, har koll på de namn och händelser de refererar till.
Jag lämnar tillbaka mina böcker. De är noggrannt införda i mitt research-dokument, så att jag kan gå tillbaka och kolla. Alla intervjuer jag gjort är noga renskrivna, daterade och med alla kontaktuppgifter införda.
Jag läser även skönlitteratur och ser film som handlar om den epok jag är intresserad av.
Och kollar på youtube-klipp.
Klipp med folk som slåss, riddare som tornerar, folk som dansar barockdanser.
Skönlitteratur som utspelar sig på 1600-talet.
BBC-serie som utspelar på 1600-talet.
Ja.
Lite så gör jag.
Jag antar att det finns lättare sätt att skriva böcker.
Men jag tror jag skulle dö av tristess om jag inte fick hålla på så här.
Och på frågan om huruvida jag ska skriva om 1500-talet:
JAG SKA ALDRIG MER SKRIVA EN HISTORISK ROMAN FÖR DET TAR EN SÅN JÄVLA TID!!!
Men.
Det har jag å andra sagt efter varje bok jag skrivit.
Dock är jag inte jättepigg på att inkludera stora, viktiga, väldokumenterade historiska skeenden.
Då måste jag förhålla mig till HUR DET VERKLIGEN GICK TILL.
Och det har jag ingen lust med.
Fortfarande är det lusten som driver mig.
Och här blev jag intervjuad om min research hos Bokpralin.
P.s Nu har lagt upp en kategori som heter research.
Om Gud och tekniken vill så hittar ni ytterligare en del inlägg under den rubriken.
Imponerande!
Mycket intressant inlägg. Min research är ju blaha blaha i jämförelse :-)
Men jag älskar att gå omkring i de miljöer som mina huvudpersoner rör sig i/har rört sig i, för visst är det så att det man skriver är en egen slags verklighet? För mig iaf.
Åh vilket inspirerande inlägg om resarch!! Precis vad jag behövde läsa… Har nyss gått en skrivarkurs där jag precis lämnat in ett par sidor och fått rejäl kritik av en kvinna ( som är den enda som hela kursen igenom kritiserat allt mitt) och jag är inte direkt bra på att ta kritik, vilket resulterade i att hela min skrivarglädje försvann. Har inte känt någon glädje på länge men det här inlägget fick mig verkligen att gå i gång! Så tusen tack. Vad roligt att du gör så mycket resarch, är säkert därför dina böcker(bok) känns så trovärdiga. Tycker precis som tidigare kommentarer att det är roligt att du tar dig tid och svarar och med ett sådant utförligt svar!! Om du vill får du gärna svara på hur du tar kritik? För själv blir jag helt knäckt av dålig kritik…
// Lovisa
Jag måste bara säga att det känns fantastiskt roligt att en sådan duktig och berömd författarinna tar sig tid och skriver ett sådant långt och bra och inspirerande inlägg för att svara på min fråga! Känns skitroligt, på ren svenska!
Jag är sååååå imponerad av hur du engagerar dig och arbetar och gör en researchpärm och antecknar och grejar… coolt!!!
Tack igen.
Tack Anne.
(fast du vet att jag inte är berömd?)
:)
WOW alltså! Vilket fantastiskt inlägg! Och vilket fantastiskt arbete du lägger ner på dina böcker! Inte undra på att de blir bra! Alldeles jättebra! Jag kunde inte i mina vildaste fantasier gissa att det krävdes så mycket research, vilket bara är ett tecken på att jag är alldeles totalt obildad när det gäller sådant. Men det är ju helt logiskt att det behövs, man kan ju inte skriva en historisk bok utan att veta nästan allt om hur den tidsepoken fungerar. Såklart.
Och att besöka slott och fotografera, insupa atmosfär, intervjua experter och skriva anteckningar…så spännande! Jag förstår att du får en massa idéer och intriger under resans gång, smart!!!!
Tusen tack för ditt svar/inlägg…Wow igen!
Du fick mig att få tillbaka inspirationen till att skriva igen…. den har varit försvunnen :-)
Tack!
kramar i massor
Underbart inlägg! Och imponerande arbete du gör i din research. Det är ju inte alldeles lätt att få fram en värld som ska kännas lekande lätt i relation till berättelsen. Precis som de andra här säger, mycket inspirerande, tack!
Tack Mia!
Håller med de andra. Superintressant inlägg, lärorikt och inspirerande. Jag tycker nog research är lika roligt som du. Hemligheten är att skriva om något man vill lära sig mera om.
Tack Katarina!
Instämmer med Helena!
Tack för att du delar med dig :)
Tack Maria!
Men vilket inspirerande inlägg! Wow, jag förstår att researchen är det som tar mer tid än skrivandet men jag inbillar mig att du har extremt roligt under all typ av research, för att inte tala om hur kunnig du blir på områden du kanske inte tidigare visste så mycket om. Hur inspirerande som helst att läsa i detalj om hur du gör. Tack snälla!
Tack Helena!