I kaos härskar koncentration.
Inne i tornadon som är det yttre är det förvånansvärt lugnt.
Intervjuer som blir gjorda.
Recensioner, topplistor och framgångar.
Som uteblir.
Känslor som måste hanteras.
Ekonomisk oro.
Tankar om ensamhet och visamhet och flersamhet.
Funderingar över högt och lågt.
Längtan efter SYTYCD och de ickefunktionella känslorna som ibland överväldigar och de dumma handlingarna som TACKOCHLOV uteblir.
Mitt inne i allt det.
Vid köksbordet.
Med katterna som snusar (not, de kissade TRE gånger inatt och jag brister snart, men ändå)
Gör jag det jag ändå kan bäst.
Och gör helst.
Jag skriver.
Och det är så fuckin sweet.
Instämmer i de andra kommentarerna, du är både skärpt och rolig. Uppskattar din blogg, tack!
Åh, Essie, tack!
Jag vet ingen, som kan som du, inspirera och få skrattet att bubbla lite snyggt i ”volangerna”.
Sluta aldrig skriva!
Livet just nu: Tack! Tack!
OCh jag instämmer. Du är briljant. Basåattduvet.
Tack älskade Pernillis!
Håller med Therese som skrev kommentaren ovan, du inspirerar verkligen. Ditt arbete, dina fina underfundiga inlägg, ditt engagemang i det du gör, dina fina böcker….keep up the good work!
Tack Anne!
Heja!
Du är en inspiratör. Ba så du vet.
/Terése
Tack Terése!