Jag sitter och våndas över mitt bokmässeschema.
Gnäller över min stress.
Och så läser jag det här.
Fy fan.
Ibland blir jag nästan äcklad av mig själv.
Barn torteras till döds.
Just nu.
Och de flesta av oss gör ingenting.
Käbblar på facebook.
Tittar på TV.
Förtränger.
Jag blir nästan galen.
Hos Rädda barnen kan man skänka pengar till deras Katastroffond.
Skippa utelunchen och ge en hundring.
Skippa nånting och ge en 50-lapp.(Jag vet att en del inte har råd att avstå ens från det, då får vi som har råd göra det den här gången. Solidaritet, remember)
Gud vad jag önskar att någon av de STORA bloggarna någon gång skrev om sådant här.
Inte bara skrev om kläder och mat och mingel och sån skit.
Ja, det gäller även mig själv.
Mår illa över min egen ytlighet ibland.
Jag blev i alla fall månadsgivare.
Även pengar som är givna pga dåligt samvete köper vatten och medicin.
Vilken jävla skitvärld vi ändå lever i.
Det är verkligen helt galet hur det får pågå något så fruktansvärt så nära oss. Tillsammans måste vi jobba mot all ondska i världen och skydda alla världens små och oskyldiga.
Bra Simona. Jag hade missat artikeln om du inte hade länkat. Man får ont i magen och har bara lust att gråta över hopplösheten. Men vi kan ju faktiskt göra någonting. Vi alla som läser här.
/Anna
Tack Anna.
Jag är också månadsgivare.
Faktiskt är det så att jag oftast inte läser den sortens nyheter. Världen är så full av förfärligheter. Orkar inte ha det på näthinnan. Då går jag sönder. Och då kan jag inte hjälpa.
Jag tror att det bästa man kan göra är att göra det man är bra på och hjälpa till där det går. Efter de förutsättningar man har.
Vi har alla ett ansvar.
Ja Livetjustnu, vi har alla ett ansvar.