Fortsätter min vandring ned genom memory lane.
Här, från ca 2010. Jag var ny och debutant. (Och gift och rätt lycklig)
På sajten Klok som en bok (väry klok, Överenskommelser fick en fyra) pågick för länge sedan (typ 2010) en minidiskussion om min bok (Överenskommelser).
Hjärta och smärta och Barbara Cartland nämndes i ungefär samma andetag. Och sedan från en kommentator: det är mycket trånande.
Hm.
Blev bekymrad där. Att tråna är ju liksom lite – jag vet inte, snubblande nära melodrama.
Att balansera mellan drama och melodrama är inte lätt, särskilt inte i ”min” genre. Vet inte hur ofta jag diskuterat med min psykologbästis (Tingeling) vad som är rimliga, troliga, sannolika beteenden, tankar och känslor hos de olika personerna som trasslar till det för sig. Att folk skulle gå omkring och tråna känns väldigt melodramatisk (ni vet, folk beter sig överdrivet, man försöker framkalla känslor hos läsaren genom att ta till överdrivna uttryck).
Så eftersom ”find and replace” är författarens bästa vän gjorde jag det.
Och vet ni, det trånas inte en enda gång i Överenskommelser.
Nu måste jag genast kolla att de inte trånar och plutar i min pågående text. Tror dock inte det. Mitt nya kärlekspar är varken den trånande eller plutande sorten. (Och ja, jag vet, det är larvigt att gå i polemik med folk som inte avgudar min bok. Folk är olika, tycker olika, bla, bla, bla. Men det är min första bok, ge mig ett bryt.)
Och på tal om Barbara Cartland.
Cartland fick arbete som journalist på Daily News där hon skrev en skvallerspalt. Hon gav ut sin första bok, Jigsaw, 1921. Under sin livstid skrev hon 723 (!!!) böcker, som har översatts till 40 språk och sålts i över 200 miljoner exemplar över hela världen.
Barbara Cartland skrev även flera historiska arbeten, samt en biografi om sin bror, Ronald Cartland, som var den förste engelske parlamentsledamoten som blev dödad under andra världskriget.
Under ett antal år hade hon världsrekordet över antalet romaner skrivna av en författare under loppet av ett år: 1976 – 21 romaner, 1977 – 24 romaner, 1978 – 20 romaner, 1979 – 23 romaner och 1980 – 24 romaner.
Rekordet var 26 romaner år 1983, vilket förärade henne ett omnämnande i Guinness Rekordbok.
Hon är också känd för att hon kämpade för bättre arbetsförhållanden och löner för barnmorskor och sjuksköterskor, för äldre människors rättigheter och lyckades få till stånd lagändringar gällande romer samt grundade världens första Romany Gypsy camp; det finns nu fjorton sådana i England, där barnen för första gången har möjlighet att gå i skolan.
Tror minsann att jag är lite stolt om jag kan uppnå en bråkdel av det hon gjorde.
Bortsett från det där att skriva tjugo-nånting böcker om året.
My god. Jag är glad om jag klämmer ur mig en var 18:e månad.
Mary Barbara Hamilton Cartland, cirka 1921
Men vad är det för fel på att tråna? Jag är en jättetrånande typ och identifierar mig väldigt med trånande i största allmänhet.
Men okej, jag gillar ju både drama och melodrama…
Bra där Suziluz – så ska jag också tänka framöver (även fast jag först läste att du var en jättetränande typ).
Haha… eh, nej. Those days are long gone, om man säger.
Väldigt läsvärt!