Ibland, när jag för en inre dialog om hur fenomenal min nya bok kommer att bli, då beskriver jag den som: ”tänk En midsommarnattsdröm möter Askungen möter Så tuktas en argbigga. I barockmiljö. En dialogdriven, rapp saga med mycket guld och siden och sex.”
Och så, ibland, så tänker jag att undrar om jag verkligen vet vad jag håller på med. Om det kan bli nåt av det här kluddet.
Fick en snilleblixt i mörkret. Tror jag. Ser inte vad det står.
För övrigt har jag en bekännelse.
Lova att ni inte hatar mig.
Jag gjorde mitt bästa.
Men det höll inte riktigt.
Jag har börjat med post-it-lappar igen.
Förlåt Scrivener.
Förlåtförlåförlåt.
Allterftersom kapitlen är färdigskrivna åker de upp på luckan. Åtta kapitel klara. Det blir nog bok av det här också. Och nej, färgerna betyder inget.
Dessutom.
Usch, nu skäms jag.
Men jag klarade inte av att SKRIVA i scrivener.
Det blev trångt och fel och kreativiteten bara dog.
Vet faktiskt inte varför. Jag härdade ut rätt länge.
Men nu har jag hela min synops i scrivener, alla kapitel och all research så prydligt så. Sedan lyfter jag ut ett kapitel i taget, plockar in det i Word, skriver det och stoppar det sedan tillbaka i Scrivener.
Så, nu använder jag:
Oläsligt kludd i block bredvid sängen
Post-it på köksluckorna
Word
Scrivener
Researchpärm
För man vill ju inte göra det lätt för sig lixom.
Fantastiskt arbetssätt! Jag har också tänkt att jag skulle vilja ha ett komplement till scrivener, men så tänker jag att det är onödigt, allt finns ju i det programmet, man ska bara hitta det. Hmm… Ska fundera lite mer på arbetsflödet. Helt klart är iaf att jag SKRIVER bra i scrivener. Det är egentligen allt det andra som jag rör till. Älskar helskärmsläget, har lagt in en vacker bakgrund av en hed, nästan som att sitta vid ett öppet fönster i amerikanska västkusten och skriva.
/Anna
Post it lappar har den fördelen att de inte behöver någon back up. :) jag hade också svårt för scrivener men jag försökte inte ens särskilt mycket. Det kändes bara fel och krångligt och dödade skrivlusten.
Jag har förresten lånat din senaste och ser fram emot en spännande läsning. Början verkar definitivt lovande.
Det finns ju något tryggt med post-itlappar.
Jag börjar fortfarande med post-its, men går sen över till scrivener när jag börjar känna mig redo att skriva.
Får ofta småpilla lite med dokumentet så det ser ”bra” ut när jag flyttat över från scrivener till word förvisso. Men än så länge är mina manus korta och då står man ut med det.
Jag fortsätter med Scrivener!
Nån gång Manne skulle jag behöva fråga saker. Som: kan man skriva ut direkt ur scrivener? Varför blir det så konstiga marginaler ibland? Alltså, jag har inte SLUTAT med scrivener, jag har det som nåt sorts sorterings- och förvaringsprogram, men själva skrivandet, hands-onhantverket, det gör jag i word.
Alla sätt är bra utom de dåliga! Jag kom på att min laptop har post-it lappar som man kan ”klistra” på skärmen. Funkar mycket bra, faktiskt (det här är första gången jag ens testar det här systemet, ska tilläggas… Skrev faktiskt en bloggpost om just det här igår). Gillar beskrivningen av din roman, förresten – låter som något jag skulle kunna läsa!
Linda: japp man måste hitta SITT sätt. Ja, beskrivningen av romanen är mumsig, vi får hoppas att det blir nåt av den…
:)
Linda: vad heter det programmet? Något sådant har jag också letat efter. Just nu använder jag color note på telefonen.
never mind, jag hittade dem på min dator också. :)) Tack för tipset.
:-) känner igen mig, speciellt vad gäller Scrivener (tar lite tid att sätta sig in i programmet och den tiden och lusten har jag kanske lite före lite av), självförtroende och oläsligt kludd.
Ethel, man måste hitta SITT sätt, jag gillade scrivener men nånting händer med min kreativitet när jag börjar skriva, vet inte vad det beror på. Gillar det fortfarande som koncept dock.
Skriver du kronologiskt?
Åsa: yes bejb. Alltid. Det är nåt med rytmen och tempot som jag förlorar om jag hoppar omkring.
Jag förstår precis!