Jag grät en skvätt…

…när jag kom ner i köket i morse.

Katterna hade roat sig med mitt pepparkakshus. Jag är mest ledsen för att jag inte fick visa det för barnen. Och nej, det gick inte att limma ihop.

Men jag gör som jag brukar. Jag samlar mig och reviderar.
Bakar nytt tak. Köper mer kristyr och godis.

Paperback: ”bollarna” är smarties med kristyr och lite strössel. De ser enorma ut, för huset är så litet. Men till pepparkakshus 2.0 ska jag använda mini-smarties.

Visst är det så här skrivprocessen ser ut?

Man gör nåt man är jättenöjd med. Eventuellt tänker man att man skulle gjort LITE annorlunda med vissa saker, men det blir nog bra ändå.
Så händer något som förstör, får en att tvivla. Man gråter, vill ge upp.

Och sedan.
Man gör om, gör BÄTTRE.
Tänker att det var nästan TUR att det där hände, för då fick man möjlighet att korrigera det som kändes fel.

Jag skriver idag. Och baby, I´m on fire!
Har en intervju som handlar om krig och våld på medeltiden (träffat folk som har det som expertområden, fatta hur kul jag har) att göra.

Ikväll ska jag ha så där oanständigt underbart kul igen.
Författarkul.
Episkt kul.
Etc etc.

Återkommer med bildbevis.

Som Pernilla sa på FB: Torsdag – hit me.

5 thoughts on “Jag grät en skvätt…

  1. Känns igen! Förra året hade vi släkten här på julpyssel. Barnen var extremt kreativa och satte trädetaljer och tomteluvor på marsipanfigurerna. De stod så fint på en bricka i uterummet och alla gick och la sig. När vi vaknade dagen efter var allt borta. Puts väck! Hunden hade käkat upp allt- marsipan, choklad, träfigurer, målade tomtar och gud vet allt. Men synden straffade sig….han spydde tomteluvor hela dagen.

  2. Hopplösa katter! Min brorsa hällde vitpeppar i julgransfoten för att katten Asta inte skulle dricka vattnet. Lukten var så hemsk så hon vägrade. Prova vetja! :)

    Vad ska du ställa nästa pepparkakshus så att det inte händer igen.

  3. Trist. Jag hade också gråtit en skvätt.

    I mitt barndomshem hade vi katter som tyckte om att anfalla julgranen. Ett rejält hopp och granen låg på golvet, alla kulor i kras. Pappa band till slut alltid fast granen i elementet.

    1. Mmm. Monica; första julen med två katter i år. Jag tog bara fram mjuka julsaker… Vår katt brukade klättra högst upp i grannen och sedan faaaaallla med granen i ultrarapid. Jag ska komma ihåg det där med elementet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *