Att redigera

Fick en fråga från en läsare som jag gärna lyfter fram och resonerar kring (frågan alltså, inte läsaren…)

” … när du skriver att du arbetade om hela manuset (minst två gånger alltså, först efter kontakten med Ann och sedan på förlagets rekommendationer) vad är det då du arbetar om? ”Bara” språk, disposition etc. Eller hade de synpunkter på handlingen och karaktärerna också? Om du skulle jämföra Före och Efter – är det samma berättelse trots allt? Jag undrar eftersom alla etablerade författare verkar älska och högakta ”sina” förlagsredaktörer, som om de har gjort underverk för den slutliga versionen.”

Den här frågan får jag ibland och det är intressant att diskutera tycker jag.

Jag har arbetat om min första bok MINST sex, sju gånger.
Delar av den har jag arbetat om betydligt fler gånger.
Det jag jobbat mest med är BÖRJAN.
Framför allt strök jag enorma sjok av historik och bakgrund för att sedemera börja MITT I HANDLINGEN.

Med mina författarcoacher handlade det mycket om det rent tekniska: ändra det här till dialog, lägg till så att läsaren förstår, ta bort så att det inte blir övertydligt, variera dina uttryck, ändra inte perspektiv.
TA BORT DEN DÄR GRÄSLIGA KLICHÉN.
Osv i all oändlighet.

Med redaktören på förlaget var det helt andra bullar kan jag tala om.

FÖRST strök jag ungefär 25% av texten.
Sedan la jag till saker som skulle förstärka tidsandan. Sedan tittade vi på disposition, flyttade textsjok så att de bildade en bättre kontinuitet. Vi jobbade med att göra kapitlen ungefär lika långa, med att göra bra avslut på kapitlen. Vi strök de sista 40 sidorna (jag nästan DOG då), vi lyfte bort två personer ur handlingen. Vi bråkade om slutet. Vi kortade sexscenerna.

SEDAN jobbade vi med språk och perspektiv och dialog.
Osv i all freakin oändlighet.

Om jag skulle jämföra så är det EXAKT samma berättelse, bara bättre och stramare berättad. Det är MIN text och det är inget snack om den saken.

För övrigt kommer jag aldrig glömma hur vi pratade om att jag skulle förstärka Paris-känslan i ett kapitel och jag slängde in ett Eiffeltorn som skimrade… Jättebra. Bortsett från att det tornet byggdes först sju år senare. INGEN tänkte på det, det var på slutet av processen, alla var trötta på texten och det skickades ut läsex. En kunnig bokhandlare hittade och vi tog bort. Thank God.

Allt detta slit hade jag STOR användning för när jag jobbade med Betvingade. Det märktes i redigeringen kan jag säga.

Som Stephen King säger:

Att skriva är mänskligt.
Att redigera är gudomligt.

9 thoughts on “Att redigera

  1. Härligt inlägg!
    Det är sådant jag tänker på när jag själv redigerar för typ hundrade gången.
    Kanske bäst att skriva fyrtio sidor extra så att redaktören får säga sitt om att ta bort slutet. Ja, när den dagen kommer.
    Det är glädjande när en författare bjuder så på sig själv som du gör. Heja Simona!

  2. Så intressant! Tack för svar! Man undrar verkligen vad det är som får förlaget att fastna, när det sedan stryks och ändras så mycket. Någonting i din text måste ändå ha avslöjat att den råa ytan gömde på en diamant, så att säga. Trösterikt att du själv upplever att boken blev så mycket bättre efter att du blivit tvungen att göra våld på den. Det måste verkligen ha känts som ”Kill your darlings” i kubik. Usch. Och det har jag framför mig. Ska genast sluta att killmydarlings i det här stadiet. Det måste ju finnas några kvar att avrätta.

  3. Så bra skrivet om redigeringen. Ska genast tipsa andra att läsa.
    /Bodil
    som strax står inför just det arbetet. Både bävar och längtar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *