Hur får man skrivsjälvförtroende? Eller lust? Eller ork? Eller tid?

Jaa du, Cyndi (och alla andra).
Det är en fråga som ofta dyker upp i skrivsammanhang.

Hur vågar man tro på sig själv?
Hur får man tid att skriva?
Vad ska man göra när det bara inte går?

Jag har naturligtvis inga magiska råd.

Att tvivla hör till processen.

Tvivel är inte farligt – det är en känsla och känslor kan man skita i.
Men om tvivlet leder till att man inte skriver (ser ni skillnaden på KÄNSLA och BETEENDE, undrar KBT-psykologen?) – då blir det ju besvärligt.

Perfektionism:
Många (inte minst kvinnor) har väldigt höga krav på sig själva. Prestationskrav och perfektionism är oerhört dödande för kreativiteten och för PRODUKTIVITETEN.
Hur mycket jag än sviktar så försöker jag se till att jag skriver ändå, om det så är urkass. Mottot MÅSTE vara: Bättre skriva skit än inte skriva alls. Skit kan man redigera.

Kritik:
Man kan ha fått kritik någon gång och den kritiken kan ha satt sig så hårt att den blockerar. Detta är svårt. Det handlar om självförtroende. Och självkänsla. Skriv ändå, tänker jag. Och var försiktig framöver med vem du låter läsa din text och vem du lyssnar på. Folk inser inte hur känsliga vi är med våra texter. Tillåt dig att vara känslig. Mitt favvo-knep: döda den som kritiserat dig. Helst inte på riktigt – det kan bli så messy – men skriv in din kränkthet, din sorg, ditt hat i texten och straffa vederbörande. Very kreativt.

Lust:
Skriver du i rätt genre? Skriver du det du VILL skriva? Drivs du av lust? Detta hindrade mig länge (många år). Jag hade en tanke om att jag ”borde” skriva si och det ”borde” handla om så. För mig släppte allt när jag lät lusten styra, när jag tillät mig att våga skriva just precis det jag älskade mest av allt – romantik och erotik. Lita på känslan, låt lusten styra. Det är lätt att säga idag att jag satsade rätt, att jag hade tur (jag har hört allt det där till leda). Faktum är att när jag började så var det ungefär NOLL personer (jo, en) som trodde på mig och min genre. Och som jag tvivlade.

Serioulsy?
Tar du ditt skrivande på allvar? Att skriva tar tid. Mycket tid. Jättejättemycket tid. Man måste signalera till sig själv att man tar sig själv på allvar. Och till sin omgivning. Som faktiskt förvånansvärt ofta är oerhört missunnsam och oförstående. Vik en av helgdagarna åt dig själv och skriv. Sluta med något annat – träning, fotografering, måleri, umgänge. Man kan inte göra allt. Faktiskt. Själv har jag offrat både socialt umgänge och pengar. Inte populärt, om man säger så. Finns det något annat du brinner för än skrivande? Gör det i så fall. Det är faktiskt okej. Vill du skriva? Gå kurser. Byt genre. Sluta vara andra till lags. Offra dig inte för andra. Och stå ut med konsekvenserna.

Och:
GET OFF THE INTERNET, DAMMIT!!

:)

Vänliga hälsningar Huspsykologen.

(Andra bra tips från mig är: samla snälla saker folk sagt om ditt skrivande, i ett dokument och läs det med jämna mellanrum. Har man inget sånt så får man skaffa sig. T.ex anlita en coach, gå en kurs. Man behöver energi utifrån. Jag mår ofta bättre om jag rör lite på mig. Eller GÖR något. Det är lätt att bli passiv och deprimerad. Jag tar en promenad, köper blommor, sätter på musik och TVINGAR mig att skriva. Det har jag gjort idag. Sort of…)

10 thoughts on “Hur får man skrivsjälvförtroende? Eller lust? Eller ork? Eller tid?

  1. Det är just det där med att sluta vara andra till lags och inte offra sig själv för andra. Ojojoj vad jag kämpar med det då jag har väldigt sociala vänner och det är i princip giljotinen som gäller om man ställer in eller inte känner för att träffas. Men har tänkt mycket på det där, att jag mår bättre när jag får skrivtid, jag blir en roligare människa och roligare att umgås med. De som är riktiga vänner stannar ju kvar. Jag menar, jag har stannat kvar när de har lagt ner mycket tid på barn och annat.
    Och så får man sluta bry sig lite om vad andra tycker och göra det man tycker är bäst för en själv. Och skrivarsjälvförtroendet… känns ändå bra att veta att även du Simona tampas med det även fast du faktiskt har ett riktigt kvitto på att du kan skriva :)

  2. PS. Hoppas att det där hjälpte även dig.
    Jag brukar själv få ut mycket av att förklara (självklarheter) för någon annan.
    Det är då jag ser/hör/märker att det är självklarheter :-)
    Som vanligt när det gäller mig själv: Hur skulle jag säga till någon annan?

    Undrar varför man är så sträng mot sig själv egentligen.

    M.v.h.
    ”Fredagsfrågvis”

  3. Tack Simona. Kloka tankar där. Som vanligt. Ja vi är nog många skrivkunniga som har någon delikat hake som gör att vi inte sitter där och författar. Jag har min. Den är en fantastiskt bra ursäkt till att inte ens försöka. Och det är inte för att jag är lat. Det är bara det att. Bara.

    Men jag suger åt mig av alla tips och råd och sparkar i rumpan.
    Hos dig och några till.
    Jag vet ju vad jag vill läsa.
    Och jag vet mycket väl vad jag skulle vilja skriva.
    Det måste ju vara en bra början :-)

    Tills vidare jobbar jag som vanligt.
    Lugnast så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *