Om att skriva slutet

Om slut., på bloggen Crackin Yarn, mycket ambitiös sajt.
(Från Australien, you gotta löööv the internet)

Inläggen/sajten handlar främst om filmmanus, men jag lärde mig otroligt mycket, ett av de matnyttigare tipsen (eller 10 tipsen) jag läst faktiskt.

Så bra att jag tog mig tiden att kopiera och klippa och klistra ihop till ett (långt) dokument.

Det är tio långa inlägg.
Oerhört mycket matnyttig och aha-läsning.

I det sista inlägget poängterar författaren (Allen Palmer, en australiensisk bloggare) att regler aldrig kan ersätta känsla, viktigt att minnas om man blir överväldigad.

Och tips, råd, formler det är ju tänkta att vara till HJÄLP, så läs det som inspiration och ta till dig det som DU gillar.

Det är när man fastnar, när berättelsen tappar energi som man har hjälp av sådana här instruktioner.

Själv hamnade jag hela gårdagen i tankar kring rådet som handlar om att låta huvudpersonen FÖRLORA något viktigt. Så jäkla intressant.

Och det Allen Palmer kallar för ett bow and arrow moment – så himla bra beskrivet. Faktiskt så var detta en oerhört förlösande läsupplevelse, jag har stuvat om och liksom SKÄRPT detaljer i mitt nya synopsis. Och, oh my, så bra det blir.

Att veta vart man ska – man kan aldrig överskatta hur det stärker synopsiset och manuset.
Och det går alltid att ändra i efterhand.

Att skriva ner slutet, inte bara ha det i huvudet, utan faktiskt ägna tid åt att sätta det på pränt – jäklar vad det händer grejer med kreativiteten.
Logiska luckor öppnar sig och man får möjlighet att täta dem i förväg.

Det är som att spackla en vägg – underarbete ger en slät och fin yta.
Ingen ser vilket enormt arbete som ligger bakom.
Men man gottar sig åt det varje gång man drar med handen över det.

Så jäkla sweet.

Hörrni. Vi kan väl prata meter om detta på min kurs?

Japp, jag ger en ny romance-kurs på Medborgarskolan i vår, 17-18 maj.
Anmälningarna har redan börjat komma och det kommer blir en FAB kurs.
Sugen? Jag lååååvar att det blir matnyttigt.

Och att man får fråga hur mycket som helst man vill.
Att jag kommer prata om sånt som INGEN ANNAN kursledare pratar om.
Bra platser att ha sex på.
Hur man bygger upp spänningen mellan karaktärer.
Om varför Romance är världens roligaste och FLEXIBLA genre att skriva i.

Kom!
(Om det finns folk som skulle vilja men inte törs – kom i alla fall! Stämningen brukar vara varm och generös och fnissig. Man måste inte läsa saker man har skrivit högt. Vi pratar och skrattar mycket. Och det är kuuul!)

9 thoughts on “Om att skriva slutet

  1. Jag är bra sugen på att anmäla mig till kursen, men det är lite saker som jag måste fundera på först. Men jag hoppas att jag kan komma. Har lovat mig själv att satsa på mitt skrivande i år så jag tror att kursen är precis vad jag behöver.

  2. Simona, tack! Du är en guldgruva. Eller nej, du är mer än så, du är guldgrävaren som letar och vaskar och sen ropar på oss andra att också komma och bli rika. Jag själv är alldeles för lat för att läsa engelska om jag inte är säker på att det är värt besväret innan jag börjar. Detta var en fantastisk länk i precis rätt tid. Bloggar strax om den (för att inte tappa bort den) och länkar självklart till dig.

  3. Jag fyller år snart….din kurs kan ju
    bli en perfekt present från min make ;)
    Det ska jag hinta!

    Jättebra länkar om skrivprocesser du
    lägger ut, jag svampar mig till allt! :)

  4. Det är som att spackla en vägg – underarbete ger en slät och fin yta.
    Ingen ser vilket enormt arbete som ligger bakom.
    Men man gottar sig åt det varje gång man drar med handen över det.

    Ååh vad bra beskrivet. Detta med vikten av synopsis och förarbetet och grovjobbet – ”plotting” – är min mission som lektör och författarcoach. Amen.

    1. Ja, Ethel det gör den. Folk brukar komma från hela landet – en kom till och med utrikes ifrån. Jag skulle gärna ge kurser över hela landet, men det blir en ekonomisk fråga för kursarrangören.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *