DN listar kärleksberättelser

Hej,

Idag, på Alla hjärtans dag, listar DN föredömligt elva berättelser om kärlek.

Alltså, för att förtydliga: Elva ROMANTISKA ROMANER.

Om det är en IRONISKT menad lista så har det gått mig förbi.
Ni får ha överseende i så fall.
För i det här blogginlägget tar jag listan som om den är menad att vara på allvar.

Obs: Mitt inlägg innehåller även SPOILERS av flera böcker.

1. Älskaren av Marguerite Duras (1984)
15-årig kvinna inleder romans med rik äldre man.
De slåss mot rasfördomar.
Skiljs åt.
Lever olyckliga.
Är olyckliga fast de träffar andra.

2. Anna Karenina av Leo Tolstoj (1870-tal)
Hon dör, dör, DÖR i självmord.

3. Maken av Gun-Britt Sundström (1976)
Slutar med svartsjuka, olycka, hopplöshet.

4. På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust (början av – gäsp, förlåt – 1900-talet)
NATURLIGTVIS dör kvinnan. (Varför är det bara jag som ser det direkt kvinnofientliga i alla romaner där kvinnor ska dö hela tiden så fort de råkar känna någontin?)

5 – 6. Båda Lena Anderssons romaner om en besatt kvinna som älskar för mycket. Romantisk roman, really?

7. Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg (1916)
Gifta människor som leker med varandra (otrohet med andra ord, jahaja, det är jättesynd om alla som måste vara otrogna för att känna att de lever.)

8. En liten historia av Eva Adolfsson (2009)
Otrohet, skilsmässa, flera äktenskap. Mera otrohet.

9. Madame Bovary av Gustave Flaubert (1856)
Eventuellt litteraturhistoriens mest misogyna kvinnoskildring.
Naturligtvis DÖR Emma genom självmord.

10. Creme Fraiche av Suzanne Brøgger (1978)
Jaja, hon är cool Suzanne Brøgger, det håller jag med om.

11. Alltings början av Karolina Ramqvist (2012)
Hm. Platsar säkert på någon lista, men på denna? Verkligen?

Jag får så mycket tankar kring en sån här lista.
Vem är den riktad till?
Vad säger den om avsändaren?
Handlar i slutändan litteraturkritik BARA om att kommunicera med andra litteraturkritiker?
Och VARFÖR känner jag mig så exkluderad?
Dumförklarad?

(SvD har också en lista. Där är åtminstone Stolthet och Fördom med.)

9 thoughts on “DN listar kärleksberättelser

  1. Man undrar ju hur alla på listan kan handla om olycklig kärlek. Den som gjorde listan kanske är bipolär vad vet jag. Jag gillade Anna Karenina för jag tyckte den gav uttryck för hur starka känslor kan driva människor till nästan vad som helst. Romantik är inte alltid en dans på rosor. Men att inte ens ”Stolthet och fördom” va med på den listan är väldigt märkligt och jag är också urbota less på böcker där kvinnor som ger efter för passionen måste dö eller leva olyckliga. Som mest avspeglar dåtidens moral. Kvinnor hade ju ingen sexdrift över huvudtaget före 1900-talet, hade de det va det nått fel på dem i princip.

    Kvinnor har också en sexualitet, herregud kan man sluta problematisera det? Kvinnor som gillar sex är inte felprogrammerade och män som inte vill ha sex med allt som rör sig är det heller inget fel på. Så då fick jag sagt det som jag ville säga redan under sexualundervisningen i skolan (som va på 90-talet till och med). Det finns så mycket vanföreställningar om kvinnor och män och hur de ska bete sig. Och romantik kan för tusan inte bara sluta i olycka, det är väldigt gammalmodigt.

    Hoppas listan är lite roligare om 10 år…

  2. Har precis fått hem en bokbeställning på 18 böcker varav 14 är Romance.
    Snobbarna får hålla på bäst de vill (tyvärr!).
    Jag fortsätter köpa härliga, heta och gripande kärleksromaner med lyckliga slut :)

  3. Hahahaha.. Ja! Måste sluta olyckligt såklart, annars får det inte finnas med på kultursidorna. Det är väl en oskriven (märklig) regel? Själv är jag en allätare som ”kan ta” olyckliga slut, älskar båda Anna Karenina och Lena Anderssons böcker. Men älskar också lyckliga slut och även fast jag kan tycka att det finns fina aspekter av kärleksskildringen i de olyckliga romanerna så tycker jag att när man pratar fulländade romantiska kärlekshistorier så ska det väl ändå sluta lyckligt? Kärleken får väl också vara fin och glad för att kunna räknas. Men som sagt, då gillas det ju inte av litteraturkritiker, som vi alla vet…
    Och att de ens tar upp Madame Bovary på den där listan.. Gosh.. för mig var det allt annat än en kärleksroman, det var ingenting romantiskt alls i det där.

  4. Håller med! (Spoiler här med) Samma sak när jag läste tok hyllade ”En dag” på baksidan stod det den bästa ska de någonsin få varandra historoen sen när Harry mötte Sally (älskar den filmen) så dör tjejen Emma. Fattar inte varför!, helt plötsligt var boken inte alls lika bra längre. Älskar lyckliga slut, som det bör vara i kärleks historier. Det är väl därför man läser dem för att man vill ha lyckliga slut. Annars kan man lika väl läsa annan litteratur… Livet har så mycket olycka ändå, så när man läser om kärlek vill man uppleva lycka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *